typ spammar med nya inlägg.
ja, jag gör nog det...
Jag känner mig ensammast i världen just nu, buhuhuhuu..
rätt åt mig antagligen.
jag får leva i min egna fantasi bubbla, som ingen annan har tillträde till. Absolut inte verkligheten.
Min egna lilla fantasi bubbla, där allt underbart händer, där är jag lycklig och inte ensam. (L)
helt sjukt.
Hur sjukt det än låter så vill jag att skolan ska börja, jag saknar skolan. Inte allt det där med läxor, jobba och äckligt jobbiga lärare. Utan klassen och alla man inte träffar på sommarlovet. Det där med rutiner är skönt, skolan är en anledning att gå upp på morgonen, att komma ifrån huset. Men på sommarlovet finns det väl ingen speciell anledning. Inte för mig.
tankar&syskonkärlek.
Jag har aldrig upplevt äkta kärlek, aldrig någonsin. Jag är rädd för att aldrig göra det heller. Att leva ett liv utan att ha någon som älskar mig lika mycket som jag älskar den. Jag är inte en sån person som låter killar komma en för nära, dom får inte veta saker som jag borde kunna berätta för dom. Men jag gör det inte, jag säger inget till dom. Jag har varit på G med flera killar i år, men aldrig blivit tillsammans med dom. Jag har inte kunnat. Jag har stött ifrån dom, ignorerat dom tills dom tröttnar och ger upp.
Kärlek, något jag aldrig kommer uppleva. Det är vad jag tror.
osammanhängande text, i know but i don't care.
Jag började tänka på allt det där nu, när jag hade läst syskon kärlek av katarina von bredow. Hon skriver bra, jag älskade boken. Jag började gråta i slutet. Jag hatar att hon Amanda valde som hon gjorde, hon skulle ha följt sitt hjärta och skitit i vad alla andra tyckte. Som dom sa i boken, dom kunde rymma hon och Ludvig där ingen visste vilka dom var. Så dom kunde leva med varandra som vilket par som helst. Enligt mig var det inte ett lyckligt slut, men som sagt jag älskar boken.
Kärlek, något jag aldrig kommer uppleva. Det är vad jag tror.
osammanhängande text, i know but i don't care.
Jag började tänka på allt det där nu, när jag hade läst syskon kärlek av katarina von bredow. Hon skriver bra, jag älskade boken. Jag började gråta i slutet. Jag hatar att hon Amanda valde som hon gjorde, hon skulle ha följt sitt hjärta och skitit i vad alla andra tyckte. Som dom sa i boken, dom kunde rymma hon och Ludvig där ingen visste vilka dom var. Så dom kunde leva med varandra som vilket par som helst. Enligt mig var det inte ett lyckligt slut, men som sagt jag älskar boken.
